Vinter

Hej hej, nu är det vinter. Vet ni hur mycket som händer på vintern? Nähä. Såhär händer det:

• Blommorna dör. (Man glömmer köpa blomjord och kan inte ta in dem från balkongen. När man väl får tummen ur är de frusna och vissna på ett anklagande sätt. Helt motiverat.)
• Man får skolarbete av en sort man trodde var slut för länge sen. (Hemtenta? Tenta? Kurslitteratur? Wtf.)
• Det blir mörkt. (Jo, det visste ni.)
• Man sjunger. Hela, hela tiden. Man repar minst varenda dag. Och hade man haft kvar sin mp3spelare hade man lyssnat på sina egna rep på repeat hela den övriga tiden.
• Man blir konstant sugen på godis. Jojomen. Som tur var gjorde jag tre burkar kola igår, så jag står mig till julafton.
• Morfarjackan kommer upp ur garderoben. Förra året tog jag inte ens upp den, det blev aldrig kallt då ju. Men i år är den redo för mig, gammal, tung, blå och i XL herr. (Den alltså, inte jag.)
• Man sjunger, också.
  
• Det blir jul. Signade. I år har jag fått allt mormors gamla julpynt. Aventsljusstaken, och krubban (den var det bara jag som ville ha, ja, de andra är hedningar).
• Och så sjunger man.

Vet ni en sak till man gör? Man saknar fortfarande en kamera. Ja, det gör man. Men man har hittat en gammal analog systemkamera på en hylla. Ingen blixt, men massor av inställningar. Och en användarmanual. Spännande.

Projekttips

De rekonstruerar barnteckningar. Var inte det vad man drömde om hela barndomen? Vad vi skulle ritat



och ritat



och ritat.



Många fler finns här. Hade även varit trevligt att läsa stipendieansökan, om det finns någon.

Inblick i technicolorvärlden

Idag tog jag mig äntligen i kragen och letade fram en modeblogg jag läste om i Amos häromsistens; Underbaraclara. Hon skriver på Västerbottens folkblads nätupplaga (bara det!) och inga länkar verkar fungera, men det handlar lika mycket om kristen feminism som om folkhemsnostalgi och åttiotalsoutfits och det är rart. Väldigt mycket spets. (På det där pyssliga tårtpapperssättet alltså, inte -hund- penn- eller -kompetenssätten.)

Hon visade mig att det finns en hel värld därute som lever nostalgin. Shitalabama. Så mycket spets.

Uppenbarligen finns det en marknad för fina bilder på kök med patinerade plåtburkar. Jag kan fixa det! :) Hittade t ex ett par fantastiska för strö- och bitsocker hemma hos morfar häromdagen. Förutom tre kilo äpplen i trädgården, en lustig mössa, en hemmagjord stickväska, en räknemaskin från anno datzumal (stor som en skrivmasking och lika tung, men så snygg!), mormors gamla favoritstövlar och mer jag redan glömt.

Än så länge får modebloggandet vänta. Skyller min frånvarande internetkarriär på förlorad kameraladdare, och smiter iväg för en kvällsöl med Petter och Långekarl.

Sent på kvällen

Nån sa att det var kulturkalas den här veckan. Fasen att jag ska missa allting! Nåväl, det är väl inte så att jag hade rasat in till stan om jag hade vetat heller.

P är bortrest igen, nytt projekt, ny flygplats, nytt hotell, men samma heltäckningsmattor och tunna väggar. Tydligen. När vi pratade i tfn för några timmar sedan kunde t o m jag höra hans grannar mumla om något.

Själv sitter jag och lyssnar på en massa Brahms, inför kommande projekt vad det verkar. Fünf Gesänge, Vier Gesänge, Sechs Quartette... Brahms, Brahms, och alla hans tonarter :)

Pappa och jag hämtade farmor i Dalarna igår-idag. Jag körde nittio mil på nåt drygt dygn, och vart ganska matt - tro't eller ej - men trevligt var det. Vi lyssnade på Ekot och Sommar och talbok av Slas (först besviken över att det inte var som barnprogrammen med hans teckningar och ledsna röst, sen lite rastlös, sedan blev det fint och roligt), åt mackor och drack kaffe vid sjön. Farmor var snurrig som vanligt när vi kom dit igårkväll. Idag när vi körde upp till hennes port i stan kände hon inte igen sig. Inte ens när vi suttit en halvtimme i hennes lägenhet kände hon sig lugn. Vi vart tvungna att bjuda hem henne på middag och lova att allt skulle kännas bättre imorgon. Lilla tant. Egentligen vill hon bo på landet hela året, hon känner sig mycket mer ensam i ett hyreshus i stan än mitt inne i skogen.

Om några dagar åker jag till Spanien. Där blir det 40 grader och intensivprogram. Pust. Jag kommer vara så otroligt kunnig när jag kommer hem!

Tidigt på morgonen

Idag åkte P till London igen, för att jobba. Då går han upp klockan fem, stackarn.

Då vaknar jag också klockan fem, och idag kunde jag inte somna om. Trots att det är sommarlov är det mycket som snurrar nu. Inga tråkiga dålighetssaker though, men tillräckligt snurrande för att hålla en vaken. Så nu har jag hunnit läsa Språktidningen och duscha och fuldata i tre glada timmar före frukost! Strax öppnar affären.

Utanför balkongdörren hänger åtta stycken smultron och är nästan nästan mogna. Väntar man tills de är alldeles helt mogna kan man dock ge sig den på att något mindre och hungrigare djur varit där och käkat upp halva. Det är en kamp mot tiden. Eller djuret. Eller vad det nu kan tänkas bli. Det ser frodigt ut ute nu, i alla fall, med allt regnet.

Italien var såklart fint, förresten. Och jag fick en förkylning med mig hem.

På väg till Capri började min telefondisplay visa saker uppochner. "Hm", tänkte jag. Sen gick den över till, visserligen mkt snygga, ränder och sen blev allt svart. "Hm", tänkte jag igen, fast med lite mer kraft. Och när jag kom hem lämnade jag in den i affärn. Dagen efter när jag kom tillbaka för att få en laddare till min lånetelefon (hallå ja) kom en butikschef från Örebro och lurade på mig värsta knastelefonen, på öppet köp. Den verkar vid första påseendet vara världens bästa telefon, vilket betyder att något måste vara fel. T ex det faktum att man måste ladda den typ 2 ggr/dag om man vill lyssna på musik. Hallå igen. Så den ska tillbaks till affärn idag.

Förbered er på att äta sillunchen inomhus, förresten, det ska regna hela helgen. Om ni nu ska ha någon sillunch förresten, era traditionsbrytare :)

Imorgon åker jag till Capri. Lyx, kändisar, 17 gymnasister, mamma och jag. Hehe. Det är som gjort för travestier på Busschauffören som tänkte att va fan. Eller så är gymnasisterna och Medelhavet de enda gemensamma nämnarna.

Istället för att packa, ligger jag alltså på min säng och lyssnar på barn- och fågelskrän från gården. Det går bra, men är inte så effektivt. I morse badade jag årets första bad med Karin, vi åt fruktsalladfrukost vid tjärnen. Och blev stormade av lätta bladlusinfanteriet. De voro tusenden. Men ändå ganska snälla.

Sen kom syster förbi från gårdagens studentfest, hon var utelåst och fick kakor. Hon är en av gymnasisterna. Fast lite mer föredetta än somliga av dem, då.

Alla skurkar som läser blog göre sig förresten icke besvär, P kommer vara hemma hela veckan!

Förutom just nu när han hämtar saker på jobbet.

Dethär tangentbordet är riktigt skruttigt och jag vet nog att när jag väl laddat upp det här kommer det saknas något o eller mellanslag här eller där. Lika bra att hålla det så kort som möjligt för att minimera risken. Jag slutar genast.

Strax före sovning

Jag tränade idag. Igen. Oh, vad jag tränar. Hela tiden, nästan. En gång sa jag till Anna att jag blivit så sjukt stark i armarna nu och hade fått värsta bicepsarna, så nu ber hon att få se dem varje gång vi ses (det får hon inte) och jag ångrar mitt högmodiga tilltag.

Sen cyklade jag i alla fall hem till min sjuka medboende och min fina balkong. Och ett glas mjölk och två ingefärskakor. Jag kan utgjuta mig mycket om hur trevlig min balkong har blivit. Om än något överbelamrad. Vill man avnjuta den med egna ögon och näsor är det bara, till skillnad från frågan om bicepsarna, att höra av sig och bjuda in sig, så löser det sig.

För en massa veckor sen (känns det som, kanske två) betalade jag pengar till Länsstyrelsen för att de skulle tillåta mig att köra bil. Och så idag fick jag ett surt brev på posten med ett inbetalningskort. P sa tvärsäkert att "jag visste att det skulle bli såhär". Hallå Länsstyrelsen, var är mina 220 spänn? Och, förallandel, varför ska jag aldrig få köra bil?

Igår lurade S ut mig på dåligheter på Tunnan. Jag som lovat mig själv att vara så pigg och äppelkäck imorse! Det var dock fett värt. Och ganska käck vart jag nog ändå. Kurs 17 hade tårar i ögonen. "Oh, hon är så käck, hon den där ute på kanten", tänkte de nog, "så vi blir alldeles rörda". Eller så var det för att de fick sjunga Den blomstertid och ta examen.

Dagens önskan är annars en myrslok (strunta i bilderna med kläder längst upp, stackars den tänker jag). Den skulle nog inte vara så glad i en etta i förorten, men när jag blir stor och bor i skogen kunde den ha trevligt. Den och jag.

Men när jag blir stor ska jag nog inte bo i skogen. Man vet inte riktigt var det kan bli. Det beror lite på var folk är sämst på att tala, rösta, språka och svälja.

Ack, är all fröjd som män-skor känna blott en salig smärta?

DFA har varit här i helgen och varit frispråkig som vanligt (trevligt). Vilket har skjutit på mitt skrivande - eller, dvs, jag har skjutit på det. För det är så okristligt tråkigt och lite oförståeligt. Jaja, egentligen mest oförståeligt. Inte så himla tråkigt.

I går fick jag kombinerad födelsedagspicknick på Apslätten. Go, mina fellow svartlinnade, uppkavlade jeansbeklädda vänner i nöden! Jag vet inte om det märkts, men det har varit farligt fint väder den här helgen. Så när jag gick från jobbet ringde C och kommenderade mig ut i skogen, och när jag kom dit m cykeln och BiBen i högsta hugg hade de hängt upp ballonger och serpentiner och marinerat grillmat på berget, och sålunda firade vi oss alla tre. Fy fasen vad fint.

Övrigt att rapportera är att P är på körresa och tillbaks igen imorgon. Jag har äntligen fått spela Arkham Horror igen (inte färdigt den här gången heller). Jag ska bo här en vecka i juni utan att skämmas det minsta. Hemmet är städat och dammfritt, papper är sorterade och syprojekt har sorterats in i egna lådor. Grammatiska strukturer för satser som "Det saknas rubrik" är höljda i dunkel. Internet är tråkigare utan bilder. Solen håller på att gå ner. Jag håller på att bli medveten om att jag sakta men säkert tappar en del saker jag haft och behöver, och ska börja rodda i detta. Det är något konstigt med våren.

Det är något konstigt med våren. Kanske smittar det. Kanske är det den svenska nationalromantikern (se "Över skogen, över sjön") i en som vaknar till liv. Eller kanske var det helt enkelt dags att se över sina rutiner litegrann såhär i vårljuset.

Dagar och sysslor

I dag har jag två sätt att treata mig på:
Jag kan
a) sitta ner och bara göra trevliga, slappa saker inne hela dagen för att jag får och för att jag inte har något jag måste, och känna mig glad och nöjd i oredan, eller
b) diska och städa och röja och sen fixa en kaffe i solen på balkongen, och ha fått något ordentligt gjort och känna mig glad och nöjd över att mitt goda samvete skiner ikapp med den.

Jenny pratade om det där någon gång, som de läst om på nån ekonomikurs tror jag, om det psykologiska faktum att människorna alltid är mer benägna att välja "lite bra nu" än "mycket bra sen". Hellre hundra spänn nu än tusen om fyra år. Och omvänt, hellre inte betala lånet nu trots att räntan bara byggs på ju längre man väntar. På många sätt fjantigt. Men samtidigt en hint om att mänskorna inte flyr från nuet så som predikarna säger. "Gör er ... inga bekymmer för morgondagen", heter det ju, och det gör folk alltså inte heller. Eller, gör sig bekymmer gör man ju alltså, men bekymrar sig för det gör man tydligen inte.

Vilket är då bäst? Att bekymra sig för morgondagen och därför minska de morgondagliga bekymren, eller bara tänka på nu och bygga stora högar åt imorgon?

Apropå så har jag en ny favoritvers -

"drick ditt vin med glatt hjärta. Gud är redan nöjd med vad du gör." (Pred 9:7)

Dåligt samvete har man oftare för alla de där fåniga sakerna man inte gör, än för de där riktiga grejerna. Det stör mig så mycket mer när jag inte har dammsugit ordentligt än när man trött snäst av någon på körfikat. Snäsningar går så lätt att ursäkta efteråt. Dammgolvet bara ligger där och det spelar ingen roll vad man hittar på att säga åt det, det är dammigt likförbannat och jag har fortfarande ingenting gjort åt det. Dock är min födelsedagspresent idag ett bibelcitat som gör gott och i och med detta befriandet av alla den sortens skuldkänslor. Tack tack.

Påsk, praktik, partaj

Idag fyllde familjen år. Det var släktkalas och mkt trevligt som vanligt. Systrarna och jag har bestämt att the seasonal dans of the season ska inspireras av våra gamla vänner Milli Vanilli och deras Girl you know it's true, och när vi tittat på videon tusen ggr på youtube satt vi kvar och visade varann våra bästa youtubeklipp tills alla kusiner och farbröder gav upp och tackade för sig.

Nu kanske ni hoppas att jag ska lägga upp en massa länkar till hilariously roliga youtubeklipp? Heh.

Vi hade ihjäl Jesus i kören idag också. Eller rättare sagt, somliga av oss. Andra halvan stod mest och skickade puppy-eye-blickar ut i luften, smög i kulisserna och sjöng med späda stämmor. Petter var nöjd med oss efteråt, det var fint. Då gillade jag min kör, mycket. Fina de.

Förra påsken var det äppelkäck frireligiös musikal, i år var det avskalat, svartklätt och ångest i Svenska kyrkan. Nästa år i Jerusalem?

Jag måste så klart säga något om min praktik också. På tisdagar tar jag bussen tillsammans med K till Borås och har patienter som stammar eller har röstproblem. Det är en fröjd! Att jobba m K är så mysigt och roligt, och handledaren är fin och god. Och tjusig. På torsdagar tar jag bussen upp till Uddevalla och leker med barn med funktionshinder. Det är också roligt, och, som alla verkar tycka, svårt svårt. Framför allt som alla barnen är så olika, och kräver ganska specialanpassade insatser och material - och så ska det vara roligt också! Pust.

Okej, om jag ska lägga upp ett youtubeklipp så blir det det här. Fina den. Glöm inte ljudet.

Epoker som går i graven

En gammal släkting har blivit dålig.
Det lät som frukt. Som legat i kylen och blivit gammal och dålig. Men det är väl så. När man blir för gammal blir man dålig, och då är det inte mycket bevänt med en längre. Släktingen i fråga, t ex, tror jag knappast har någt nöje i att ligga på sjukhemmet och vara ledsen hela tiden och inte kunna gå eller prata.

Tanken är att jag ska dit och hälsa på idag. Funderar på att åka förbi det tomma huset innan och plocka upp något gammalt fotoalbum vi kan bläddra i ihop. Jepp, så blir det.

I helgen fick vi äntligen till ett rep m ensemblem. Det var en fröjd (trots att jag gjort bort mig natten innan och glömt gå och lägga mig) att vara fyra. Även P var nöjd. Hoppas även de andra. Förmodligen är alla lämpliga spelställen redan uppbokade för sommaren, men något litet gig ska vi nog lyckas dra ihop under terminen. För att kolla hur det känns om inte annat.

Meningen är nu att jag ska data lite nu, men det får stå tillbaka för den riktiga världen. Den riktiga världen är idag solig och kall. Och drar in på mig genom springorna vid balkongdörren. Den ska få se.

Dagens quote

"I have three things I'd like to say today. First, while you were sleeping last night, 30,000 kids died of starvation or diseases related to malnutrition. Second, most of you don't give a shit. What's worse is that you're more upset with the fact that I said shit than the fact that 30,000 kids died last night."

Tony Campolo, Baptistpastor USA

(Nu är det lätt att tänka något dömande om församlingsmedlemmarna som inte tyckte om när man sa shit. Men då skulle man ju missa poängen alldeles.)

Kom ut, Kom in, Gå upp

Idag är en ledig dag. Till skillnad från imorgon. Imorgon är också en ganska ledig dag (hallå?), men på förmiddagen lurar åtta minuters röstgruppsledning, med tema "tillämpning". "Vadfasen röstgruppen, tillämpa kan ni väl göra själva", vill jag helst säga, men det får jag inte för då kommer jag aldrig bli någon bra logoped när jag blir stor. Hittills har jag aldrig fyllt upp mina åtta minuter. Kommer jag göra det imorgon? Icke, sa Nicke. Och åtta minuter som ändå känns som en så kort stund, i ett längre perspektiv. Nåväl. En hel timmes individuell röstträning hade jag inte haft några problem med att fylla upp, det är den här specifika åttaminutaren som blir knölig.

I en stund av insikt ("Shit, jag måste faktiskt förbereda något") googlade jag loss lite i jakt på optimala röstövningar för tillämpning, men hittade bara skojiga logopedstudentbloggar. Det visade sig att jag har ett alter ego i Uppsala. Nej, förresten, ett alter ego ska väl vara en själv, fast pyssla med andra saker än en själv. Typ Batman/Bruce Wayne. Det här är snarare en annan person än jag, som gör samma saker. Alltså tvärtom. Ett eger alto. Fast hon verkade hata kör. Hm. Det kan vägas upp av äpplemusten.

Bristande Kommunikation har idag snuvat mig på ett biobesök. Jäkla den. Men tack vare, har jag nu gott om tid att gå och träna/fika m P.

Forskare varnar för nya begreppsförvirringen - vanligt vinterväder kan vara snökaos

Nej, nej, det är inte så att jag rasar. Men är det inte lite tokigt?

F ö hade vi en relativt barock konsert idag, 2/3 av Juloratoriet. Gick riktigt fint, vill jag minnas. I pausen innan fick vi smörgåstårta, det var den som var mest barock. Smörgåstårta känns sjukt onyttigt. Och även gott. Till nästa Bach ska jag kanske försöka lära mig lite tyska småord, för att förstå vad jag sjunger och veta vilken konsonant som ska komma sen.

Som andra redan nämnt, verkar vi vara färdiga med vårt projektarbete - så när som på lite redovisning och tjafs. Kanske är det dumt att ropa hej, men när det börjats från andra håll är det ju tråkigt att låta bli att stämma in i kören. Så att säga.