Jag kan
a) sitta ner och bara göra trevliga, slappa saker inne hela dagen för att jag får och för att jag inte har något jag måste, och känna mig glad och nöjd i oredan, eller
b) diska och städa och röja och sen fixa en kaffe i solen på balkongen, och ha fått något ordentligt gjort och känna mig glad och nöjd över att mitt goda samvete skiner ikapp med den.
Jenny pratade om det där någon gång, som de läst om på nån ekonomikurs tror jag, om det psykologiska faktum att människorna alltid är mer benägna att välja "lite bra nu" än "mycket bra sen". Hellre hundra spänn nu än tusen om fyra år. Och omvänt, hellre inte betala lånet nu trots att räntan bara byggs på ju längre man väntar. På många sätt fjantigt. Men samtidigt en hint om att mänskorna inte flyr från nuet så som predikarna säger. "Gör er ... inga bekymmer för morgondagen", heter det ju, och det gör folk alltså inte heller. Eller, gör sig bekymmer gör man ju alltså, men bekymrar sig för det gör man tydligen inte.
Vilket är då bäst? Att bekymra sig för morgondagen och därför minska de morgondagliga bekymren, eller bara tänka på nu och bygga stora högar åt imorgon?
Apropå så har jag en ny favoritvers -
"drick ditt vin med glatt hjärta. Gud är redan nöjd med vad du gör." (Pred 9:7)Dåligt samvete har man oftare för alla de där fåniga sakerna man inte gör, än för de där riktiga grejerna. Det stör mig så mycket mer när jag inte har dammsugit ordentligt än när man trött snäst av någon på körfikat. Snäsningar går så lätt att ursäkta efteråt. Dammgolvet bara ligger där och det spelar ingen roll vad man hittar på att säga åt det, det är dammigt likförbannat och jag har fortfarande ingenting gjort åt det. Dock är min födelsedagspresent idag ett bibelcitat som gör gott och i och med detta befriandet av alla den sortens skuldkänslor. Tack tack.
