Mina blommor

- och så dehär, då, som redan tar upp plats här

Påsken

Det var en fin påsk i år, fast kall. På påskdagen snöade det i Dingle och Heestrand. Men på långfredagen och påskafton var det soligt i Uddevalla, och man kunde stå i linnebyxor på torget utan att frysa. Jag såg till slut årets första oplockade tussilagosar (gulligaste pluraländelsen vinner!), och promenerade över Sibirien med Stina.

Poängen med påskspelningen var att höras men inte synas. Vi stod i musikertältet bakom trumsetet, plexiglas, medhörning och notställ, i svarta kläder i skugga - skönt och läge. Hela mankemanget ingav även lite nya tankar om proffsighet och förhållningssätt.

Förutom att sprida påskens budskap i Uddevalla, fick jag det även tillägnat mig på Åh (stiftsgård). Det var the shit!, men jag är fortfarande så kluven till dem. Det är så mycket individfokus och så lite solidaritets-, och jag vet inte hur nära förknippat det fortfarande är med OAS och deras syn på viktiga saker, och ändå märker jag att jag har en tydlig bas där. Och det är väl kanske all well and fine, tänker jag. Jag har en inputförsamling som består av två favoritpersoner i ett rosa hus och en träkyrka på Bohuskusten, och en outputdito i Björkekärr.