- jag klarade nämligen min anatomitenta! Känns mycket skönt. Fråga mig vad som helst om struphuvudets muskler bara, go ahead!
Nyss var fyra andraaltar på besök hemma hos mig. Svepskälet var stämrep, och vi sjöng faktiskt igenom en del, men mest käkade vi mat och äppelkaka och drack te och pratade - med våra mycket låga röster - och det där. Mycket trevlig andraaltstämma på det hela taget, ska bli lite tråkigt attt inte vara en del av den längre.
Men samtidigt så gôtt skönt!
Anna Svensdotter växer, som Petter skulle sagt, på en. Det låter ju jätteläskigt, som att släpa runt på någon sorts mänsklig gigantisk böld, men det är alltså inte vad det rör sig om. Det handlar bara om hur man kan börja märka att någon en dag är mycket snyggare och sötare och snällare och plötsligt mycket rolig och intressant - varför har man inte märkt det innan? - och man inser att det är för att man börjat tycka om den. Det är fint, tycker jag.
Annars har även en lust att bli lingvist vuxit på mig. Å andra sidan var jag för en månad sedan övertygad om att jag helst av allt ville bli neurokirurg, så jag vet inte på hur hur stort allvar man ska ta mina yrkesdrömmar egentligen. Logoped blir nog toppen, ska du se. Vi har ju inte ens kommit till psykologin än!
Idag fyllar min pappa år. Imorgon är det stort släktkalas för honom och morfar och farbror, då minsann. Morfar ska få hemmalagad, portionsfryst mat. Det behöver han och då blir han glad. Pappa får den där boken, du vet, "Storbritanniens Naomi Klein", vad heter den, jo, Skuldfällan. Den var ful och gul och såg inte alls, som man förväntat sig, ut som No Logo, men det kan inte hjälpas.
Jag har knappt råd att köpa krossade tomater till morfars present imorgon. Vi får se hur det går.
Nyss var fyra andraaltar på besök hemma hos mig. Svepskälet var stämrep, och vi sjöng faktiskt igenom en del, men mest käkade vi mat och äppelkaka och drack te och pratade - med våra mycket låga röster - och det där. Mycket trevlig andraaltstämma på det hela taget, ska bli lite tråkigt attt inte vara en del av den längre.
Men samtidigt så gôtt skönt!
Anna Svensdotter växer, som Petter skulle sagt, på en. Det låter ju jätteläskigt, som att släpa runt på någon sorts mänsklig gigantisk böld, men det är alltså inte vad det rör sig om. Det handlar bara om hur man kan börja märka att någon en dag är mycket snyggare och sötare och snällare och plötsligt mycket rolig och intressant - varför har man inte märkt det innan? - och man inser att det är för att man börjat tycka om den. Det är fint, tycker jag.
Annars har även en lust att bli lingvist vuxit på mig. Å andra sidan var jag för en månad sedan övertygad om att jag helst av allt ville bli neurokirurg, så jag vet inte på hur hur stort allvar man ska ta mina yrkesdrömmar egentligen. Logoped blir nog toppen, ska du se. Vi har ju inte ens kommit till psykologin än!
Idag fyllar min pappa år. Imorgon är det stort släktkalas för honom och morfar och farbror, då minsann. Morfar ska få hemmalagad, portionsfryst mat. Det behöver han och då blir han glad. Pappa får den där boken, du vet, "Storbritanniens Naomi Klein", vad heter den, jo, Skuldfällan. Den var ful och gul och såg inte alls, som man förväntat sig, ut som No Logo, men det kan inte hjälpas.
Jag har knappt råd att köpa krossade tomater till morfars present imorgon. Vi får se hur det går.
