Tro på Gud

Min kyrka är fin och toppen (trots hemsidan), och jag var där ikväll på mässa. Det var skönt - efter anatomitentan kanske jag skulle ta och försöka engagera mig lite i den.

En dam pratade i radio en dag utan att tänka på konsekvenserna. Ajja.

Annedahlskyrkan var stängd idag vid lunchtid när jag hade en stund över och tänkte kika in. Skolan var tröttsam och jag hoppas att det blir mer inspirerande när föreläsningarna kommer igång.

Agneta i affären lät trött och sur när hon sa "du-vill-ha-en-hundralapp-i-handen-ja", men det var nog inte på mig. Hon hade nog sovit dåligt, och klockan var fem minuter innan stängningsdags. Jag handlade mat, för jag måste äta lite.

Linsgrytor tar ungefär 40 minuter på sig att koka ihop sig och bli gottiga. Börjar jag nu är jag klar vid halv elva.

Så börjas det, det nya livet

Testing, testing.

Såhär börjar hösten och gräsänketillvaron, i regn och med choklad och tre pakistanska cigarettpaket jag inte vet var jag ska stuva undan. Jag ska förklara:

Imorse vaknade vi, Petter och jag, klockan kvart över fem och åkte till flygplatsen. Flygplatsen blev som en film för de hade ett panoramatak från vilket man kunde titta på den stora öppna himlen, och de små bagagekastarna. Jättekonstigt kändes det när vi skiljdes åt och avståndet mellan oss - bokstavligt, alltså - blev större och större, liksom som ett gummiband som tänjdes ut för långt, kändes på riktigt i magen - galet.

I vilket fall som helst. På planet hamnade jag bredvid en pakistanier, som skulle läsa mastersprogram i Göteborg. Han hade varit på så att säga flygande fot i 15 timmar och var i behov av sömn, men även mycket annat - såsom ställe att sova på i natt och någon som helst information om landet han skulle flytta till. Och vilken fantastisk tur för honom att han hamnade bredvid mig av alla människor i hela världen. Som tack för två timmars hjälp mellan Landvetter och Kungsportsplatsen, tvingade han på mig följande:

• 3 cigarettpaket
• 1 chokladkaka
• 1 portionsförpackning flygplanskaffemjölk
• 1 cola
  
• 100 kronor

När jag kom hem stod komposten i diskhon, i en plastpåse ("Den luktade./Mamma"), och tusen delar GP låg på golvet. Jag är, stod det i ett brev, skyldig franska staten 0,24 €, och hjärtligt välkommen till Sahlgrenska Akademien imorgon klockan 13:00 enligt ett annat. Och då plötsligt blev allt kris, hemma i min snälla lilla lägenhet full med mattor och kuddar och mat.

Nu finns det internet på Kruislaan 308, så nu känns det bra. I brist på linser stillas hungern med makrill ost, bröd, körsbärstomater, carnegie, några små chips samt en chokladkaka som Gabrielle den söta och goda lämnat kvar då hon anade att mitt nya civilstånd krävde något sådant. Förhållandevist sunt (kan syfta på vadsomhelst i föregående mening, tack så mycket). Och så gick den första dagen.