Inspiration

Imorgon är det examen. Då är världen tjufyra logopeder rikare. Fint det.

När jag har sommarlov i sommar ska jag vara hemma och fixa och dona hela dagarna. Nu har jag sagt det, så nu får jag stå för det! Det kommer nämligen bli en fröjd när det händer. Jag ska pynta, bygga, fota och röja, var det till exempel tänkt. Har ni tur får ni se!

Jobb

Det är fint, för när jag googlar på "logopedjobb" så hittar jag hit. Hej och välkommen du stackare som inte hittat nåt logopedjobb än, säger jag då till mig själv.

Fast gamla äldrekursare inger hopp och framtidstro, då vågar man till och med fundera på att starta eget och gå runt. Det hade varit en jäkla fest, ska ni veta. Nu när varenda jobbannons kommer från Stockholm. Pust.

Helo har dratt igång en sån här blågg också, och den kan gott vara värd en titt. Den fina. Folk hittar på så mycket nuförtiden.

Själv har jag inte tid att fixa finbloggning, för jag är jag med i styrelser. Kanske... tre. Nej, två. Och lite kommittéer och grupper och jox - och så söker jag som sagt var jobb. Och så jobbar jag litegrann med små röstgrejer vid sidan av - allaredan, jojomen, ska ni veta. Och så är det ju dedära körerna, och så finns en förväntan om huvudansvar för en viss examensfest. Och så är det femton restpoäng som ska tas innan våren är över.

Och, vet ni vad? Jag har för mig att det ska skrivas nån sorts exjobb denhär terminen också!

Vinter

Hej hej, nu är det vinter. Vet ni hur mycket som händer på vintern? Nähä. Såhär händer det:

• Blommorna dör. (Man glömmer köpa blomjord och kan inte ta in dem från balkongen. När man väl får tummen ur är de frusna och vissna på ett anklagande sätt. Helt motiverat.)
• Man får skolarbete av en sort man trodde var slut för länge sen. (Hemtenta? Tenta? Kurslitteratur? Wtf.)
• Det blir mörkt. (Jo, det visste ni.)
• Man sjunger. Hela, hela tiden. Man repar minst varenda dag. Och hade man haft kvar sin mp3spelare hade man lyssnat på sina egna rep på repeat hela den övriga tiden.
• Man blir konstant sugen på godis. Jojomen. Som tur var gjorde jag tre burkar kola igår, så jag står mig till julafton.
• Morfarjackan kommer upp ur garderoben. Förra året tog jag inte ens upp den, det blev aldrig kallt då ju. Men i år är den redo för mig, gammal, tung, blå och i XL herr. (Den alltså, inte jag.)
• Man sjunger, också.
  
• Det blir jul. Signade. I år har jag fått allt mormors gamla julpynt. Aventsljusstaken, och krubban (den var det bara jag som ville ha, ja, de andra är hedningar).
• Och så sjunger man.

Vet ni en sak till man gör? Man saknar fortfarande en kamera. Ja, det gör man. Men man har hittat en gammal analog systemkamera på en hylla. Ingen blixt, men massor av inställningar. Och en användarmanual. Spännande.

Projekttips

De rekonstruerar barnteckningar. Var inte det vad man drömde om hela barndomen? Vad vi skulle ritat



och ritat



och ritat.



Många fler finns här. Hade även varit trevligt att läsa stipendieansökan, om det finns någon.

Inblick i technicolorvärlden

Idag tog jag mig äntligen i kragen och letade fram en modeblogg jag läste om i Amos häromsistens; Underbaraclara. Hon skriver på Västerbottens folkblads nätupplaga (bara det!) och inga länkar verkar fungera, men det handlar lika mycket om kristen feminism som om folkhemsnostalgi och åttiotalsoutfits och det är rart. Väldigt mycket spets. (På det där pyssliga tårtpapperssättet alltså, inte -hund- penn- eller -kompetenssätten.)

Hon visade mig att det finns en hel värld därute som lever nostalgin. Shitalabama. Så mycket spets.

Uppenbarligen finns det en marknad för fina bilder på kök med patinerade plåtburkar. Jag kan fixa det! :) Hittade t ex ett par fantastiska för strö- och bitsocker hemma hos morfar häromdagen. Förutom tre kilo äpplen i trädgården, en lustig mössa, en hemmagjord stickväska, en räknemaskin från anno datzumal (stor som en skrivmasking och lika tung, men så snygg!), mormors gamla favoritstövlar och mer jag redan glömt.

Än så länge får modebloggandet vänta. Skyller min frånvarande internetkarriär på förlorad kameraladdare, och smiter iväg för en kvällsöl med Petter och Långekarl.

Sent på kvällen

Nån sa att det var kulturkalas den här veckan. Fasen att jag ska missa allting! Nåväl, det är väl inte så att jag hade rasat in till stan om jag hade vetat heller.

P är bortrest igen, nytt projekt, ny flygplats, nytt hotell, men samma heltäckningsmattor och tunna väggar. Tydligen. När vi pratade i tfn för några timmar sedan kunde t o m jag höra hans grannar mumla om något.

Själv sitter jag och lyssnar på en massa Brahms, inför kommande projekt vad det verkar. Fünf Gesänge, Vier Gesänge, Sechs Quartette... Brahms, Brahms, och alla hans tonarter :)

Pappa och jag hämtade farmor i Dalarna igår-idag. Jag körde nittio mil på nåt drygt dygn, och vart ganska matt - tro't eller ej - men trevligt var det. Vi lyssnade på Ekot och Sommar och talbok av Slas (först besviken över att det inte var som barnprogrammen med hans teckningar och ledsna röst, sen lite rastlös, sedan blev det fint och roligt), åt mackor och drack kaffe vid sjön. Farmor var snurrig som vanligt när vi kom dit igårkväll. Idag när vi körde upp till hennes port i stan kände hon inte igen sig. Inte ens när vi suttit en halvtimme i hennes lägenhet kände hon sig lugn. Vi vart tvungna att bjuda hem henne på middag och lova att allt skulle kännas bättre imorgon. Lilla tant. Egentligen vill hon bo på landet hela året, hon känner sig mycket mer ensam i ett hyreshus i stan än mitt inne i skogen.

Om några dagar åker jag till Spanien. Där blir det 40 grader och intensivprogram. Pust. Jag kommer vara så otroligt kunnig när jag kommer hem!

Tidigt på morgonen

Idag åkte P till London igen, för att jobba. Då går han upp klockan fem, stackarn.

Då vaknar jag också klockan fem, och idag kunde jag inte somna om. Trots att det är sommarlov är det mycket som snurrar nu. Inga tråkiga dålighetssaker though, men tillräckligt snurrande för att hålla en vaken. Så nu har jag hunnit läsa Språktidningen och duscha och fuldata i tre glada timmar före frukost! Strax öppnar affären.

Utanför balkongdörren hänger åtta stycken smultron och är nästan nästan mogna. Väntar man tills de är alldeles helt mogna kan man dock ge sig den på att något mindre och hungrigare djur varit där och käkat upp halva. Det är en kamp mot tiden. Eller djuret. Eller vad det nu kan tänkas bli. Det ser frodigt ut ute nu, i alla fall, med allt regnet.

Italien var såklart fint, förresten. Och jag fick en förkylning med mig hem.

På väg till Capri började min telefondisplay visa saker uppochner. "Hm", tänkte jag. Sen gick den över till, visserligen mkt snygga, ränder och sen blev allt svart. "Hm", tänkte jag igen, fast med lite mer kraft. Och när jag kom hem lämnade jag in den i affärn. Dagen efter när jag kom tillbaka för att få en laddare till min lånetelefon (hallå ja) kom en butikschef från Örebro och lurade på mig värsta knastelefonen, på öppet köp. Den verkar vid första påseendet vara världens bästa telefon, vilket betyder att något måste vara fel. T ex det faktum att man måste ladda den typ 2 ggr/dag om man vill lyssna på musik. Hallå igen. Så den ska tillbaks till affärn idag.

Förbered er på att äta sillunchen inomhus, förresten, det ska regna hela helgen. Om ni nu ska ha någon sillunch förresten, era traditionsbrytare :)