Epoker som går i graven

En gammal släkting har blivit dålig.
Det lät som frukt. Som legat i kylen och blivit gammal och dålig. Men det är väl så. När man blir för gammal blir man dålig, och då är det inte mycket bevänt med en längre. Släktingen i fråga, t ex, tror jag knappast har någt nöje i att ligga på sjukhemmet och vara ledsen hela tiden och inte kunna gå eller prata.

Tanken är att jag ska dit och hälsa på idag. Funderar på att åka förbi det tomma huset innan och plocka upp något gammalt fotoalbum vi kan bläddra i ihop. Jepp, så blir det.

I helgen fick vi äntligen till ett rep m ensemblem. Det var en fröjd (trots att jag gjort bort mig natten innan och glömt gå och lägga mig) att vara fyra. Även P var nöjd. Hoppas även de andra. Förmodligen är alla lämpliga spelställen redan uppbokade för sommaren, men något litet gig ska vi nog lyckas dra ihop under terminen. För att kolla hur det känns om inte annat.

Meningen är nu att jag ska data lite nu, men det får stå tillbaka för den riktiga världen. Den riktiga världen är idag solig och kall. Och drar in på mig genom springorna vid balkongdörren. Den ska få se.