Dagar och sysslor

I dag har jag två sätt att treata mig på:
Jag kan
a) sitta ner och bara göra trevliga, slappa saker inne hela dagen för att jag får och för att jag inte har något jag måste, och känna mig glad och nöjd i oredan, eller
b) diska och städa och röja och sen fixa en kaffe i solen på balkongen, och ha fått något ordentligt gjort och känna mig glad och nöjd över att mitt goda samvete skiner ikapp med den.

Jenny pratade om det där någon gång, som de läst om på nån ekonomikurs tror jag, om det psykologiska faktum att människorna alltid är mer benägna att välja "lite bra nu" än "mycket bra sen". Hellre hundra spänn nu än tusen om fyra år. Och omvänt, hellre inte betala lånet nu trots att räntan bara byggs på ju längre man väntar. På många sätt fjantigt. Men samtidigt en hint om att mänskorna inte flyr från nuet så som predikarna säger. "Gör er ... inga bekymmer för morgondagen", heter det ju, och det gör folk alltså inte heller. Eller, gör sig bekymmer gör man ju alltså, men bekymrar sig för det gör man tydligen inte.

Vilket är då bäst? Att bekymra sig för morgondagen och därför minska de morgondagliga bekymren, eller bara tänka på nu och bygga stora högar åt imorgon?

Apropå så har jag en ny favoritvers -

"drick ditt vin med glatt hjärta. Gud är redan nöjd med vad du gör." (Pred 9:7)

Dåligt samvete har man oftare för alla de där fåniga sakerna man inte gör, än för de där riktiga grejerna. Det stör mig så mycket mer när jag inte har dammsugit ordentligt än när man trött snäst av någon på körfikat. Snäsningar går så lätt att ursäkta efteråt. Dammgolvet bara ligger där och det spelar ingen roll vad man hittar på att säga åt det, det är dammigt likförbannat och jag har fortfarande ingenting gjort åt det. Dock är min födelsedagspresent idag ett bibelcitat som gör gott och i och med detta befriandet av alla den sortens skuldkänslor. Tack tack.

Dagens quote

"I have three things I'd like to say today. First, while you were sleeping last night, 30,000 kids died of starvation or diseases related to malnutrition. Second, most of you don't give a shit. What's worse is that you're more upset with the fact that I said shit than the fact that 30,000 kids died last night."

Tony Campolo, Baptistpastor USA

(Nu är det lätt att tänka något dömande om församlingsmedlemmarna som inte tyckte om när man sa shit. Men då skulle man ju missa poängen alldeles.)

Det är fint, alltså bloggar jag

Glad kan man bli av så mycket. Idag har allt varit fint. Jag satt i solen utanför Härlandakyrkan med en pappmugg blaskigt kaffe och hade ett Gud-och-jag-moment, det var t ex fint. Och jag kom hem och läste en ny blogg, det var t ex också fint. Såpass fint att jag vart inspirerad.

Det är någon idé jag har av Svenska Kyrkan som är något fint. Estetiskt blandar man Ylva Eggehorn och Tomas Andersson Wij, oglaserade keramikskålar, orangea trasmattegobelänger och ljusa träkyrkor, akustisk gitarr och kör a capella. I predikan är kärleken främst, ödmjukheten och den personliga utvecklingen, och i praktiken är människan alltid viktigare än trosbekännelsen.
Frågan är om den stämmer eller bara känns göttig, och svaret känns ju ganska givet, men det är ändå ett bra ideal att försöka upprätthålla. För jag är ju ändå en del av Svenska Kyrkan.

En annan dag kommer det pratas mer om varför man ska vara med i ett kyrkligt sammanhang, om man är troende. Man får påminna mig.

Påsken

Det var en fin påsk i år, fast kall. På påskdagen snöade det i Dingle och Heestrand. Men på långfredagen och påskafton var det soligt i Uddevalla, och man kunde stå i linnebyxor på torget utan att frysa. Jag såg till slut årets första oplockade tussilagosar (gulligaste pluraländelsen vinner!), och promenerade över Sibirien med Stina.

Poängen med påskspelningen var att höras men inte synas. Vi stod i musikertältet bakom trumsetet, plexiglas, medhörning och notställ, i svarta kläder i skugga - skönt och läge. Hela mankemanget ingav även lite nya tankar om proffsighet och förhållningssätt.

Förutom att sprida påskens budskap i Uddevalla, fick jag det även tillägnat mig på Åh (stiftsgård). Det var the shit!, men jag är fortfarande så kluven till dem. Det är så mycket individfokus och så lite solidaritets-, och jag vet inte hur nära förknippat det fortfarande är med OAS och deras syn på viktiga saker, och ändå märker jag att jag har en tydlig bas där. Och det är väl kanske all well and fine, tänker jag. Jag har en inputförsamling som består av två favoritpersoner i ett rosa hus och en träkyrka på Bohuskusten, och en outputdito i Björkekärr.

Dagens behållning

Jag är Herren, din Gud
Jag är Herren, din Gud
Var inte rädd,
Jag är med dig
Du är dyrbar för Mig
Jag är Herren, din Gud.


Jag var på mässa ikväll, och vad skönt det var. Nu kan jag slappna av i trygg förvissning, liksom, för nu har Han talat om att jag inte behöver oroa mig mer. Så att det inte ligger något i vägen längre. Det gör inte så mycket om jag kuggar tentan, för dagens behållning var större än Jens Allwoods feedbacksfunktioner. (Inte för att jag kommer kugga tentan, men ändå...)

Jag är oförskämt pigg! Kanske syns lite bilder nedan, vänta... (HPprogrammet är knäppt och jag är lite irriterad på det. Ska prata med det en dag.)














Så står det till med mig. Det ser ganska bra ut, inte sant?! Imorgon kanske jag får nya glasögon också.

Tro på Gud

Min kyrka är fin och toppen (trots hemsidan), och jag var där ikväll på mässa. Det var skönt - efter anatomitentan kanske jag skulle ta och försöka engagera mig lite i den.

En dam pratade i radio en dag utan att tänka på konsekvenserna. Ajja.

Annedahlskyrkan var stängd idag vid lunchtid när jag hade en stund över och tänkte kika in. Skolan var tröttsam och jag hoppas att det blir mer inspirerande när föreläsningarna kommer igång.

Agneta i affären lät trött och sur när hon sa "du-vill-ha-en-hundralapp-i-handen-ja", men det var nog inte på mig. Hon hade nog sovit dåligt, och klockan var fem minuter innan stängningsdags. Jag handlade mat, för jag måste äta lite.

Linsgrytor tar ungefär 40 minuter på sig att koka ihop sig och bli gottiga. Börjar jag nu är jag klar vid halv elva.