Glad kan man bli av så mycket. Idag har allt varit fint. Jag satt i solen utanför Härlandakyrkan med en pappmugg blaskigt kaffe och hade ett Gud-och-jag-moment, det var t ex fint. Och jag kom hem och läste en ny blogg, det var t ex också fint. Såpass fint att jag vart inspirerad.
Det är någon idé jag har av Svenska Kyrkan som är något fint. Estetiskt blandar man Ylva Eggehorn och Tomas Andersson Wij, oglaserade keramikskålar, orangea trasmattegobelänger och ljusa träkyrkor, akustisk gitarr och kör a capella. I predikan är kärleken främst, ödmjukheten och den personliga utvecklingen, och i praktiken är människan alltid viktigare än trosbekännelsen.
Frågan är om den stämmer eller bara känns göttig, och svaret känns ju ganska givet, men det är ändå ett bra ideal att försöka upprätthålla. För jag är ju ändå en del av Svenska Kyrkan.
En annan dag kommer det pratas mer om varför man ska vara med i ett kyrkligt sammanhang, om man är troende. Man får påminna mig.
skip to main |
skip to sidebar
allt skall ta slut
1 kommentar:
Hallå, jag har väl inte tipsat dig om den bloggen, visst inte..? För jag tänkte att jag skulle det. Heh.
Skicka en kommentar