Tänk att ända sen jag kom hem från fjällen helgen för ett par veckor sen har jag haft den där klumpen i magen som vill berätta för mig hur dåligt det går. Den säger att det inte är någon idé att jag går på föreläsningarna eller pluggar till min tenta, för jag har redan missat alldeles för mycket. Den säger att det inte är nån idé att jag drar igång någon sorts städning eller diskning eller matlagning eftersom jag ändå är en obotlig slashas, och den växer sig stor och oformlig när jag får ut alldeles för magra kontoutdrag.
Igår kväll hade jag faktiskt varit en obotlig slashas lite för länge och för mycket, och klädhögarna och disktravarna och trasslarna fulla med dåligt samvete hade vuxit sig väl stora bakom datorstolen. Då satte stora telefongrälet igång, vilket fick Klumpen att börja krisa och jamma ihop hela magen så det inte gick att andas.
Då är det svårt att gräla! Då får man välja sina ord. Det är dessutom mkt mer konstruktivt. Då kan man komma på vad man egentligen menar, och bli sams och faktiskt prata om Klumpen istället, och när jag gick och la mig anade jag att den skulle vara ganska borta nästa morgon.
Så idag har jag varit skitduktig hela dagen. Min egen farmor hade varit stolt. Så även jag.
skip to main |
skip to sidebar
allt skall ta slut
2 kommentarer:
*Kramar om*
det är ju oftast så det funkar - när lösningen är alldeles för långt borta och osynlig så kommer den ("tadaa! här är jag! vadå, va inte du med och lekte kurragömma?") och livet börjar rulla på igen. fortsätt vara nöjd och glad över ta-tagandet och andas och må. kram
Skicka en kommentar